1. Presentera mig själv.
Jag är en drömmare, jag tänker för mycket, jag är väldigt känslig, jag har bestämda åsikter, jag är en djup person, jag älskar livet, jag älskar att ha kul, jag älskar att vara ledsen.
Jag har egentligen alltid vetat vem jag är. När jag var liten älskade jag att måla. Jag och Hannah gick i fjärde klass och när alla barnen sprang ut på rasten för att leka kröp vi under skolbänken och målade teckningar. Jag var alltid en person som stod i mitten av klassen. Jag tillhörde inte det tuffa gänget och inte heller de blyga, som inte syntes så mycket. Jag var vän med alla. Vet att jag blev vald till "klassens kompis" mer än en gång. Någon gång i sexan stuvades alla elever om för att bilda två stora klasser inför högstadiet och vårt välkända järngäng bildades. Vi var de som stod för festerna och började hänga med de äldre killarna på skolan. Vi blev kompisar med jämnåriga i stan. Fikade, satt på Mc Donalds och förde livliga diskussioner om smink och sex, bråkade med andra tjejgäng och drack alkohol. Riktiga fjortisar var vi, och vi älskade det! När jag tänker på hur otroligt roligt vi hade fastän vi var så små kan jag inte sluta le. Jag minns hur det var att sitta längst bak i bussen från Lindsdal och smyga med en häxblandning, för att träffa upp någon i stan. Vara så jävla full att man inte kunde stå på benen, ligga i en buske i stadsparken och hångla, åka moped och ordna ordentliga fyllefester när man var ensam hemma. Tur på ett sätt att vi inte bara hade en utan två omoraliska svin till langare när det gällde alkohol, så på den fronten har det aldrig varit torrt! Utan mina älskade tjejer hade denna underbara perioden i mitt liv aldrig blivit av. Vi hade varandra, och kunde inte haft en bättre uppväxt!
När jag slutade sjuan träffade jag min första stora kärlek, som varade i tre år. Den perioden i mitt liv var otroligt viktig för mig och har haft en enorm betydelse. Jag började senare på gymnasiet och träffade Fritte tha G, min underbara vapendragare i vått och torrt. På gymnasiet gick jag dock in i en väldigt svår period (av olika orsaker) där jag tyvärr gjorde en del dumma saker jag inte är stolt över. Att gå i skolan har uppenbarligen alltid varit svårt för mig. Gillar väl inte att göra som jag blir tillsagd! Skoltröttheten, koncentrationssvårigheterna och en och annan sorg gjorde att jag under visa delar av gymnasiet fick sjukt svårt för att orka med skolan. Det som räddade mig var Sandy, min bästa kompis som alltid lyssnade, och min andra stora kärlek som jag träffade när jag gick i tvåan. Jag flyttade hemifrån när jag gick i trean, tog studenten med minsta marginal (åh, så tacksam jag är att jag inte hoppade av) och började jobba, det passade mig mycket bättre. Då jag med det blev helt självständig började mitt liv på riktigt. Det var dags att växa upp och ta ansvar, jag träffade senare min tredje stora kärlek och hade fantastiska vänner hemma i soffan varje helg, jobbade på FRASSES med bästa brudarna och trivdes med livet! Jag skulle såklart kunna skriva hela natten om hur otroligt roligt vi har haft under gymnasietiden och fram tills nu, men eftersom det skulle bli sjukt långt får jag ta det en annan dag, haha. Jag är otroligt tacksam för allt som hänt i mitt liv, både det som var bra och mindre bra. Jag har lärt mig att hantera många svåra situationer, jag har blivit en fighter som inte ger upp och har mycket skinn på näsan. Under de senaste fem åren har jag bara blivit starkare och säkrare på vem jag är och vad jag vill. Nu kan jag ta en motgång utan att vilja lägga mig ner och dö, nu kan jag sätta krav på mig själv och mitt liv och våga utvecklas.
Sandy Darling och jag -06.
Fritte tha G och jag -07.
Skulle såklart kunna skriva hur mycket som helst! Men för att försöka hålla det kort och runda av:
Jag är en person som älskar rödvin och nikotin, fin musik och kärlek. Jag är otroligt känslosam. Jag tror på inre styrka och andlighet, och tycker att det viktigaste i livet är att må bra och behandla andra med respekt.
That´s me.
Jag har egentligen alltid vetat vem jag är. När jag var liten älskade jag att måla. Jag och Hannah gick i fjärde klass och när alla barnen sprang ut på rasten för att leka kröp vi under skolbänken och målade teckningar. Jag var alltid en person som stod i mitten av klassen. Jag tillhörde inte det tuffa gänget och inte heller de blyga, som inte syntes så mycket. Jag var vän med alla. Vet att jag blev vald till "klassens kompis" mer än en gång. Någon gång i sexan stuvades alla elever om för att bilda två stora klasser inför högstadiet och vårt välkända järngäng bildades. Vi var de som stod för festerna och började hänga med de äldre killarna på skolan. Vi blev kompisar med jämnåriga i stan. Fikade, satt på Mc Donalds och förde livliga diskussioner om smink och sex, bråkade med andra tjejgäng och drack alkohol. Riktiga fjortisar var vi, och vi älskade det! När jag tänker på hur otroligt roligt vi hade fastän vi var så små kan jag inte sluta le. Jag minns hur det var att sitta längst bak i bussen från Lindsdal och smyga med en häxblandning, för att träffa upp någon i stan. Vara så jävla full att man inte kunde stå på benen, ligga i en buske i stadsparken och hångla, åka moped och ordna ordentliga fyllefester när man var ensam hemma. Tur på ett sätt att vi inte bara hade en utan två omoraliska svin till langare när det gällde alkohol, så på den fronten har det aldrig varit torrt! Utan mina älskade tjejer hade denna underbara perioden i mitt liv aldrig blivit av. Vi hade varandra, och kunde inte haft en bättre uppväxt!
När jag slutade sjuan träffade jag min första stora kärlek, som varade i tre år. Den perioden i mitt liv var otroligt viktig för mig och har haft en enorm betydelse. Jag började senare på gymnasiet och träffade Fritte tha G, min underbara vapendragare i vått och torrt. På gymnasiet gick jag dock in i en väldigt svår period (av olika orsaker) där jag tyvärr gjorde en del dumma saker jag inte är stolt över. Att gå i skolan har uppenbarligen alltid varit svårt för mig. Gillar väl inte att göra som jag blir tillsagd! Skoltröttheten, koncentrationssvårigheterna och en och annan sorg gjorde att jag under visa delar av gymnasiet fick sjukt svårt för att orka med skolan. Det som räddade mig var Sandy, min bästa kompis som alltid lyssnade, och min andra stora kärlek som jag träffade när jag gick i tvåan. Jag flyttade hemifrån när jag gick i trean, tog studenten med minsta marginal (åh, så tacksam jag är att jag inte hoppade av) och började jobba, det passade mig mycket bättre. Då jag med det blev helt självständig började mitt liv på riktigt. Det var dags att växa upp och ta ansvar, jag träffade senare min tredje stora kärlek och hade fantastiska vänner hemma i soffan varje helg, jobbade på FRASSES med bästa brudarna och trivdes med livet! Jag skulle såklart kunna skriva hela natten om hur otroligt roligt vi har haft under gymnasietiden och fram tills nu, men eftersom det skulle bli sjukt långt får jag ta det en annan dag, haha. Jag är otroligt tacksam för allt som hänt i mitt liv, både det som var bra och mindre bra. Jag har lärt mig att hantera många svåra situationer, jag har blivit en fighter som inte ger upp och har mycket skinn på näsan. Under de senaste fem åren har jag bara blivit starkare och säkrare på vem jag är och vad jag vill. Nu kan jag ta en motgång utan att vilja lägga mig ner och dö, nu kan jag sätta krav på mig själv och mitt liv och våga utvecklas.
Sandy Darling och jag -06.
Fritte tha G och jag -07.
Skulle såklart kunna skriva hur mycket som helst! Men för att försöka hålla det kort och runda av:
Jag är en person som älskar rödvin och nikotin, fin musik och kärlek. Jag är otroligt känslosam. Jag tror på inre styrka och andlighet, och tycker att det viktigaste i livet är att må bra och behandla andra med respekt.
That´s me.
Kommentarer
Trackback
